Centerpartiets Internationella Stiftelse

AAEPC i Burkina Faso är en ungdomsorganisation som på kort tid har gjort sig kända för sitt utbildningsarbete riktat till män och kvinnor som valts som fritidspolitiker i 20 kommuner i en region i Burkina Faso. I tre år har man utbildadat mer än 1100 kommunpolitiker för att de så effektivt som möjligt ska kunna fullgöra sina roller i kommunerna som innevånarnas representanter i de styrande organen.  Detta är inga självklarheter då kommunbildningen i landet bara har fem år på nacken och då en stor del av de förtroendevalda är analfabeter.

Det arbete som AAEPC har genomfört under den gångna treårsperioden har gjorts i samarbete med CIS och Forum Syd. Detta stöd fortsätter ytterligare två år. Inriktningen under den kommande perioden är i större utsträckning fokuserat på kvinnors och ungdomars deltagande i kommunpolitiken samt på att skapa och utbilda grupper i varje kommun som ska övervaka att den kommunala budgeten används på rätt sätt. Man vänder sig också till allmänheten för att via teater och radioprogram öka kunskapen om vad det är att vara medborgare i ett demokratiskt samhälle.

AAEPC är mycket medvetna om att stödet utifrån inte kan fortsätta hur länge som helst. Därför arbetar man aktivt på att hitta alternativa och lokala  finansieringsmöjlighter. Bilderna visar samtal som först under en workshop som genomfördes i början på december där man diskuterar ett förslag till femårsplan för organsiationens verksamhet som har utarbetats.

Det engagemang som ungdomarna i AAEPC visar i arbetet på att bygga fungernade demokrati är beundransvärt och vi önskar dem all framgång inför det nya verksamhetsåret 2012

I de centrala och norra delarna av Burkina Faso, Sahellandet, landet på öknens strand, har skördarna i stort sett uteblivit i år. Varje år i juni är förhoppningarna stora hos spannmålsodlarna att detta års regn ska bli bra så att den spannmål man håller på att så, ska få växa och ge bra skörd och därmed ge mat för den långa torrtiden som kommer efter skörden i oktober. Torrår är inte ovanliga i Burkina Faso men de senaste åren har de kommit tätare än tidigare. Är det klimatförändringarna som är orsaken? 

Det blev alltså inga skördar i år i stora delar av landet. Hirs- och sorgumskjälkarna står torra och tomma.  Risstråna nere vid dammkanterna likaså. Kretaturen får gå och beta bland de torra stråna i hopp att några sädeskorn ska finnas. Nu är det nio månader till nästa skörd – om det blir någon. Vad ska människor leva av under dessa långa torra, vita månader. Det finns inga marginaler, det finns inga försäkringar för dessa människor.

CIS arbetar med demokratiutveckling och med att stärka politiska partier för att de ska fungera som tolkare av folkets behov och vilja. Det är ett viktigt arbete och ett långsiktigt arbete. Detta arbete kan på sikt förändra strukturer så att de tillgångar som finns kan fördelas till alla och på så sätt kunna skapa bättre levnadsvillkor även för de svagaste grupperna i samhället.  

CIS har inge medel för katastrofhjälp som nu skulle behövas. Då människorna på landsbygden i Burkina beskriver sin högst akuta situation så känns det lite svårt att säga att det kanske blir bättre om några år. En ganska ihålig tröst då magen är tom. I dessa decemberdagars miljarrullning av pengar till överflödiga julklappar till barn och vuxna som redan har mer än de behöver  känns det lite extra svårt att se dessa människor i ögonen.

Luften i Ouagadogou i Burkina Faso är tjock och het. Mängder av avgaser från mopeder, motorcyklar och bilar som trängs på de smala gatorna gör att Ouagadougou sägs ligga i topp i luftsmutsighetsligan.  Känns inte så roligt att andas in. Det blir att köra med stängda rutor i min lilla bil där luftkonditioneringen inte fungerar. Det blir väldigt varmt kan man gott säga.  Trots de klimatiska olägenheterna går samtalen bra med CIS olika parnerorganisationer i Burkina Faso. 

 Inför avslutningen av en treårsperiod av verksamhet och i startgroparna för en ny treårsperiod, är Lennart Karlsson, CIS programhandlggare, på plats för att föra samtal med ADF/RDA, ett politiskt parti, med IGD ett politiskt institut och AEPC en ungdomdsorganisation som arbetar med kommunlpolitiska frågor.

Alla tre verksamheterna har under vårenvarit utsatta för ingående externa utvärderingar och slutsatserna från dessa har varit mycket positiva. Den verksamhet som bedrivs i de tre orgnisationerna är mycket relevanta inom sina respektive områden. CIS satsar därför på ett fortsatt samarbete med alla tre organisationerna för en ny treårsperiod. Samtalen under de workshops som hållits har varit inriktade på framtiden och handlat om att fastställa aktivitetsplaner med tidsramar för att nå de mål som fastställt i planeringsseminarier som genomförts tidigare i höst.

Den  nya verksamhetsperioden blir en utmaning på många sätt. Målsättningarna har satts högt, både av orgnisationerna och CIS. Det  goda och förtroendefullt samarbetet som CIS har med sina partns här en bra grund för att mål och visioner ska nås.

Politik är det omöjligas konst. Det stämmer i väldiga hög utsträckning i Bosnien Herzegovina. BiH är en statsbildning som påtvingats från ovan (läs Daytonavtalet 1995) och som försöker hålla samman tre olika folkgrupper, Bosnier, Serber och Kroater. BiH är en federation som består av Bosnien Herzegovina, Republika Srpska och en tredje enhet som är Brcko District. 

Centerpartiets Internationella Stiftelse har sedan ett par år ett samarbete med Nasa Stranka som är ett litet, grönt och socialliberalt parti som har som viktigaste politiska syfte att verka för en nedtoning av etnicitet och nationalism för att kunna bygga ett fungerande samhälle. En sådan målsättning i detta sammanhang, där nittiotalets fruktansvärda våld fortfarande finns i varje invånares färska minne, är inte den lättaste målsättningen.

Under tre dagar sitter nu representanter på olika nivåer i Nasa Stranka i en konferenssal i Sarajevo för att försöka mejsla fram en verksamhetsplan för den närmaste treårsperioden. Kari Örtengren, konsult, Catherine Isaksson, CIS general sekreterare och Lennart Karlsson, programhandläggare på CIS, finns med som resurspersoner i arbetet.

Under fyra intensiva timmar på fredagskvällen diskuterades problemställningar och orsaker till problemen. Idag ska problemanalysen vändas till målsättningar inom olika tidsperspektiv och en formulering av en aktionsplan för att nå de uppsatta målen.

Ett femtontal partiaktivister, lika många kvinnor som män, med en stark ungdomlig profil, är i full gång med att forma framtidsfrågorna för ett liberalt parti i ett land där framtidshopp inte är något som lyser i människors ansikten, speciellt inte hos ungdomar som alla helst vill lämna landet för att söka en bättre framtid någon annan stans.

Under våren genomfördes en utvärdering av projektet som ungdomsorganisationen AAEPC driver i samarbete med CIS. Projektet syftar till att utbilda lokalpolitiker i 20 kommuner i en av regionerna i Burkina Faso. Utvärderingen visade att organisationen har lyckats uppnå de målsättningar som fastställts. Det fanns dock några rekommendationer i utvärderingen med syfte att ytterligare förbättra organisationens arbete. 

En av dessa rekommendationer rörde uppföljning och intern utvärdering av aktiviteter. Detta veckoslut har organisationen AAEPC därför genomfört en workshop för att öka kunskaperna och kapaciteten inom detta område. Luther Yameogo, Diakonias landansvarige i Burkina Faso, hade anlitats som expert och utbildningsledare. Luther, jurist till professionen, är en mycket duktig pedagog och lärare.

22 aktiva medlemmar i AAEPC, varav 6 unga kvinnor deltog med liv och lust i den två dagar långa utbildningen som genomfördes ”Kvinnornas hus” i Ouagadougou. Lennart Karlsson som är CIS programansvarige för Västafrika deltog också under utbildningsdagarna.

Partiledaren Gilbert Ouedraogo, Kari Örtengren o Lennart Karlsson

Undre tre dagar i början av augusti träffades ett 20-tal politiker, aktiva på olika nivåer och regioner i Burkina Faso för att analysera det politiska läget i landet och utifrån detta formulera en verksamhetsplan för partiet för de närmaste 4 åren, 2012 – 2015.  Partiet har för närvarande 15 av de 111 platserna i parlamentet och har en ambition att bli betydligt större i nästa parlamentsval som kommer att genomföras någon gång 2012. Den målsättning man satt är att inom en överskådlig tid bli landets största parti.

ADF/RDA har ett nära samarbete med CIS som kommer att kunna bidra i genomförandet av en del av de aktiviteter som blir viktiga delar i partiprogrammet för de närmaste åren. CIS kommer främst att på olika sätt medverka i de utbildningssatsningar som ska göras för att göra partiets medarbetare bättre skickade att framföra och genomföra partiets plan för samhällsbyggandet.

Som metod för att formulera verksamhetsplanen användes LFA, Logical Framework Approach. Kari Örtengren från Sverige som har lång och gedigen kunskap av metoden deltog för att lära ut grunderna till LFA och sedan leda arbetet fram till en första version av verksamhetsplanen. Från CIS medverkade också aktivt Lennart Karlsson som är ansvarig för CIS samarbete i Västafrika.

Partiledaren för New Rainbow Coalition Party, NARC,  i Malwi är just nu i Sverige tillsammans med en toppdelegation från partiet för att studera hur Centerpartiet är uppbyggt och för att ta del av verksamheten i Örebro kommun. Ett samarbete planeras mellan CIS, Centerpartiets Internationella Stiftelse och NARC, som också är ett liberalt parti. Syftet är att stärka partiets organisation och kommunikation för att bättre kunna verka i en politisk situation som visserligen tillåter politiska partier och opposition men som närmast kan betraktas som en diktatur.

Den brittiska ambassören, High Cimmissioner, utvisades i maj därför att han uttalat sig kritiskt mot landets president. Detta medförde att det brittiska utvecklingsstödet till Malawi ströps. Detta är ett hårt slag för Malawi vars budget till 35% är beroende av biståndsmedel. Denna strypning drabbar inte landets ledning utan den mycket fattiga befolkningen. I och med den landkoncentration som Sverige genomfört i sitt utvecklingsbistånd har Malawi strukits även från Sidas lista för bilateralt samarbete.

Situationen i Malawi får inga rubriker eller ens notiser i svenska media och därför känner man sig bortglömda. För att kunna bryta den negativa trend som nu pågår och kunna fortsätta att bygga en stabil demokrati, behövs ett massivt stöd från omvärlden. Därför är samarbetet med CIS en möjlighet för NARC att bli ett effektivare instrument för en demokratisk utveckling.   

Efter tre dagars intensiva möten med CIS, Centerkvinorna, Partisekreterare och regeringssamordningen är nu gruppen under ledning av Loveness Gondwe på väg till Örebro för ytterligare en veckas möten och upplevelser i den svenska försommaren. I Örebro tar en grupp från Centerpartiet, under ledning av Rasmus Persson, emot delegationen från Malawi med ett digert program.

Centerpartiets internationella stiftelse, CIS har besök av Olga Karatch från Vitebsk. Hon berättar:

 At the very beginning of the cold day of December 20, 2010, at about after lunch, I was sipping hot tea after six hours of walking on the Independence Square and running around Minsk. I was probably the happiest person in the world, I was sure that no one of the Nash Dom (Our Home) Civil Campaign had been arrested, that everyone had managed to escape both uniformed and plainclothes enforcers with short and long clubs, managed to disappear in dark streets and yards of the troubled city.

I was wrong.

 I understood it immediately when I heard a call to my mobilephone. I hate night calls. They are sure marker of the trouble. I still have not pressed the response button, but I am already sure that something bad has happened. The colt transformed into the troubled voice of Kristina Shatikova:

- Olga, we have been taken in. Yes, from the Square, me and Masha. There some enforcers were clubbing a woman, and we could not but get involved, so they also— Well, you know. Now they are delivering us to Moskovski police precinct.

Very soon I was near Moskovski police precinct, and I was not very much surprised to see the row of uniformed enforcers blocking the entrance. I understood immediately that Kristina with her warrior-like character is in big trouble, so I tried to save at least Masha. I managed to figure out who was the chief officer in the row, and I addressed him. I was trying to persuade him as hard as I could. I knew only too well that we must pass the girls something, a pen or a small calendar, at least something. They must know that we are here, that we care about them.

A chocolate bar

One of the enforcers looked yielding. ‘Well, a chocolate bar__ A chocolate bar is probably okay__ okay to pass, yeah? Look, the sister is truly worried.’ He glanced at the other officers, who immediately looked away. I quickly gave two chocolate bars to the officer and scribbled Masha’s and Kristina’s last names. Exactly in four months, in the early morning of April 20, my chocolate came back to me as a symbol of women’s solidarity, as a symbol of our truth.

The 20th of April 2011

On April 20 I was not arrested, I was not even detained at first. I just didn’t want to leave my husband in a troublesome situation, while he would not leave our friend in the same troublesome situation. Enforcement officers included into the apartment where we gathered and insisted that all of us must go to the police precinct ‘for a small talk’. They tried real hard so that this looked as our completely voluntary action, a friendly visit to their police precinct. As for us, we tried real hard to find out what was the reason that we have to go to the police precinct. Later one of the enforcers would explain me how grave our felony was: when you are detained, God forbid you start asking about the reason. In some unwritten hierarchy of felonies that was probably the gravest. It was so serious that the Deputy Chief himself cared to take his time and beat me, hitting and slapping me in the face, with heavily loaded comments on what kind of sex he would like to have with me. After that I was thrown to a cell which is better to be called a refrigerator, for the whole night.

The police mans violence

I was sitting there, beaten and humiliated, curling up and trying to keep warm. Every hour there was a regular check, with a warden looking around cells and cursing heavily. When he saw me for the first time, he looked at me and asked ‘what is the reason you are here?’ I honestly answered that there was no reason, I was just thrown in here. ‘Oh yes’, he said ‘you are those political ones!’

At 2 AM the same warden came up to my cell, now without cursing, studied me again, and handed me a small packet with a reproaching look. ‘Take it’, he muttered, ‘it is from your sister.’ In the packet that was a bottle of mineral water, some toilet paper, and a chocolate bar. A few moments later the chocolate, piece by piece, was melting in my mouth, in spite of the freezing cold around.

Next day, when we were taken to the court, I saw many other new sisters of mine, younger as well as elder. They were giving me small packets with food and warm clothing, people whom I knew, people whom I barely met before, and people completely unfamiliar to me. All of them came to the court to show their support and solidarity.

I know for sure that if some time Aleksandr Lukashenko and his ‘Minister of Interior’ General Kouleshov happened to be jailed, none of their former subordinates would stop near their camera to exchange a couple of words with them and to passed semi-legal chocolate bar from a sister. Because there are no women who would ask to give parcels to those two in the time of their trouble.

Olga Karach, Belarus

Huddinge Centerparti har anordnat en internationell afton och bjöd på mat från Amazonas och Peru. Många internationella föreningar hade hörsammat inbjudan och kom till mötet.

Människor reser idag väldigt mycket och tar med sig kunskaper från en plats till en annan. I en sådan värld måste Huddinge och andra kommuner rusta genom att ta emot fler människor som vill komma hit och bidra. Men att ta emot fler nya människor ställer också krav på service och utbildning från bland annat kommunens sida, och för att allt ska fungera måste vi som redan bor här vara öppna för denna förändring.

Siv Ramsell Westberg från Centerpartiets internationella stiftelse, CIS tog upp en diskussion om hur CIS kan stödja länder som arbetar mot demokrati och hur fattigdom kan minskas. Det är viktigt att stärka människor och det civila samhället i utvecklingsländer.

Riksdagsledamoten tillika ledamoten i Utrikesutskottet Kerstin Lundgren (C) gav sin vision om nybyggarlandet Sverige och ställde frågor hur vi kan nå målet. Hur viktigt det är att vi är öppna och tar till oss kreativa idéer och är öppna för nya lösningar.

Moderator för kvällen var Centerpartiets gruppledare i Huddinge, Christian Ottosson som är kommunalråd med ansvar för integration, brottsförebyggande frågor och funktionshinderfrågor. Han tog upp den aktuella situationen i Huddinge och frågorna var många kring hans anförande. Christians svar rätade ut de flesta frågetecken.

Frige de politiska fångarna i Belarus!

Detta var en av parollerna vid torsdagens möte på Sergels torg till förmån för de fängslade oppositionskandidaterna i Vitryssland som fortfarande finns kvar hos KGB i fänglese. Vitryssland, ett grannland som bara ligger en timmes flygresa från Sverige.

De som talade vid mötet var Abir Al-Sahlani (C), Caroline Szyber (KD), Elisabeth Löfgren (Amnesty), Isabel Sommerfeld (Infobelarus), Martin Uggla (Östgruppen), Olle Schmidt (FP) och Valter Mutt (MP).

Några ögonblicksbilder

Kvinna svårt misshandlad av polisen i Minsk under valnatten i december 2010. Hon vägrades läkarhjälp. Just denna kvinna ingår i projektgruppen i CIS projekt i Vitryssland. Eftersom hon inte genast kom under läkarvård har hon fått bestående men för resten av livet. Hon kommer t.ex. aldrig att kunna föda några barn.

 Under valkvällen utsattes presidentkandidaten Njakljajeu och en grupp av hans anhängare för en provokation utanför sitt högkvarter. När han lämnade sitt kontor blockerades bilen av en polisbil, därefter kom specialtrupper som kastade rökgranater och började misshandla Njakljajeu och flera andra i hans följe. Njakljajeu själv förlorade medvetandet och blev liggande blödande i snön. KGB förde bort honom och inte ens hans fru fick reda på vart han fördes.

Största manifestationen i Vitryssland eller Belarus

Det som skedde på kvällen den 19 december var den största manifestatio­nen av folkligt missnöje på mer än ett decennium i Vitryssland. Trots hot från myndigheter och bister kyla samlades fler människor än någon hade väntat på Minsks centrala torg för att protestera.